Malin

Att vara privat vs. att vara öppen och ärlig.
Remissen till bäckenbottenenheten i Linköping är  godkänd! Jag har blivit kallad i november. Det spelar ingen roll att det känns avlägset. Det är en seger att få komma dit. Och framför allt- att få träffa den allra bästa. Jag litar till 100% på överläkare Eva Uustal!
 
Oavsett vad som framkommer vid 3D-ultraljudet så ska det bli så skönt att få en diagnos. Förhoppningsvis ett erkännande. Jag är allt annat än inbillningssjuk och hysterisk. Muskler och bindväv ÄR skadade. Jag ska erkänna att jag är livrädd för operation. Men som livet ser ut idag kan jag inte ha det. Bunden till toaletter. Begränsad i hur mycket och hur jag kan röra mig. En liten del av mig är såklart orolig för att jag än en gång ska få höra att allt ser bra ut. Men den risken är minimal. Jag vet vad jag känner.
 
Jag går fortfarande i samtal för min depression. Om än betydligt glesare. Försöker där förklara att jag aldrig hade blivit så dålig om inte kroppen hade havererat. Men det känns inte riktigt som att det går fram. Det erkänns som en bidragande faktor, men inte helt avgörande. Och hon kan säkert ha rätt i det. Men det är verkligen svårt att få någon annan att förstå hur mycket livet påverkas av att inte ha en fungerande bäckenbotten. Klarat att man intellektuellt kan förstå. Men den fysiska biten är omöjlig att greppa om man inte själv upplever det. 
 
En annan sak som vi diskuterat är OM och HUR jag delar med mig av mina problem. ”Man kanske ska tänka ett steg längre innan man delar med sig om så privata saker i sociala medier”... Jag håller delvis med. Om det handlar om att lämna ut sin familj. Men att jag öppet pratar om mina fysiska begränsningar och hur jag mår psykiskt, det ser jag bara som en fördel. Dels för min egen del (jag slipper smyga och smussla), men även för andra. Kan jag hjälpa någon att sluta skämmas för diverse åkommor och att våga öppna sig för någon- så är jag jätte glad! 
 
Vi behöver inte mer hysch hysch och fasader! Vi behöver öppenhet, medmänsklighet och ett mer förlåtande samhälle. Jag hoppas att jag kan bidra till det.